Privilegierad.

Crédit Suisse kom i veckan ut med sin årliga rapport "Global Wealth Report" som avhandlar rikedom per capita i världen.
Du är antagligen rikare än vad du tror, om du har $2.220, alltså 20.424kr (USDSEK 9,2) i samlade tillgångar och skulder och lån är betalda så tillhör du den rikaste halvan av världens befolkning. Jag antar att du som läser detta tillhör åtminstone den kategorin. Till och med min son på 11 månader tillhör den rikare halvan av jordens befolkning.
Om du istället har $71.560, alltså 658.352kr (USDSEK 9,2) tillhör du de rikaste 10% av världens befolkning. Nu är det värt att nämna att dollarn är ovanligt stark och således hade fler människor i Sverige tillhört denna kategori om det inte vore för växelkursen, vi kan verkligen tacka vår riksbank att dom gör varje svensk fattig. Jag tillhör i vilket fall den kategorin.
Om du istället skulle ha $744.400 eller i svenska kronor 6,8 miljoner tillhör du den rikaste procenten i världen. Detta är förövrigt ett nytt mål med mitt sparande. Att få tillhöra denna del av jordns befolkning.
Hur som helst, jag har en obelånad portfölj, jag har inga lån och inga skulder. Jag äger heller inga fastigheter som ökar i värde. Jag föddes utan tillgångar och jag har utåt sett ett mediokert avlönat jobb men likväl är jag svinrik ur ett globalt perspektiv.
Samma sak gäller min sambo och son. Vi har kämpat för varje krona, vi lever inte över våra tillgångar och vi vill att sista raden i budgeten varje månad skall vara positiv. Att gå med förlust är för oss ohållbart.
Ni som tror er äga ert belånade lösöre och ert upp över taknocken belånade hus och vid en första anblick tänker -Jag tillhör jordens 10% rikaste del då jag äger massa saker.
Nej det gör du inte, det är någon annan som äger sakerna. Du äger först sakerna när du inte har lån på dem. För som jag sagt och många innan mig: -Den som är satt i skuld är inte fri.

Nu åter till rubriken. Privilegierad, jag läser dagligen både på Twitter och Facebook om människor som anser sig tillhöra den "fina" delen av befolkningen, den delen som tänker "rätt", den delen som anser en sådan som mig vara en vit privilegierad medelålders man, den delen av befolkningen som själva tillhör den rikaste tiondelen men aldrig skulle erkänna det.
Jag har aldrig fått något grattis, jag har kämpat, gnetat och slitit varje dag av mitt vuxna liv. Jag har aldrig behövt nyttja socialförsäkring eller bidrag, får ett halvt barnbidrag men det tillfaller direkt min son. Är jag verkligen privilegierade? Eller har jag bara tagit mig själv i kragen?
Jag tog mig genom skolan, jag knarkar inte, jag tar inga onödiga krediter jag gör aktiva val och jag kämpar. För alla vet att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen.

Ni som hävdar att etablissemanget är skyldiga er något för att ni inte anser er privilegierad kan enligt mig fortsätta känna er kränkta och åsidosatta för med den attityden kommer ni aldrig ur den imaginära misär ni lever i.